Från okänd till världskänd—om att slå Stockholm med häpnad, och att ta steget mot odödlighet.

Från okänd till världskänd—om att slå Stockholm med häpnad, och att ta steget mot odödlighet.

Det tog ett tag för Carl Malmsten att komma underfund med vad han skulle använda sitt liv till. Han trivdes inte i skolan, drabbades av en allmän håglöshet och tvivlade på sig själv. Hans far ville att Carl skulle studera nationalekonomi, studier som mycket riktigt påbörjades såväl i Lund som Stockholm, men inte avslutades.

Av en tillfällighet fick han 1910 dock en lärlingsplats hos snickarmästare Pelle Jönsson på Kammakargatan, och nu var det inte någon tvekan. Han hade visserligen inget till övers varken för snickarmästare Jönsson eller hans stilmöbler, men miljön, materialen och hantverket gav honom livslust. Detta var vad han skulle ägna sig åt!

En resa till Egypten för att bota sin halskatarr gav Carl Malmsten ytterligare råg i ryggen. Han tecknade och målade på ett sätt han aldrig gjort tidigare och han kan nog sägas ha förlöst sin kreativitet. När han sedan, efter sin lärlingstid fick praktisera hos den store arkitekten Carl Bergsten kände han äntligen självförtroende nog att tänka på sig själv som formgivare.

Han skickade 1915 in sina bidrag till Svenska slöjdföreningens tävlan om möbler till Stockholms stadshus. Ingen kände till honom, men när han sedan vann tävlingen var bollen i rullning. Inget kunde stoppa Carl Malmsten, snart skulle han vara känd inte bara i Sverige utan också i världen. Tvivlet och håglösheten var historia.