En utbildning som utvecklar eleverna konstnärligt och i hantverkskunnande med tyngdpunkt på personligt uttryck och självständigt skapande.

Nyckelviksskolans tillkomst
1945 hade Malmsten samlat en krets kring sig, som grundade en stiftelse för skapande av Nyckelviksskolan. Namnet kommer från att skolan vid denna tid hade fått en tomt anvisad vid Stora Nyckelviken i Nacka. Arbetet med att utveckla planer för utbildningen och de byggnationer som skulle krävas tog fart. 1949 kunde man publicera stiftelsens första (och som det skulle visa sig hittills enda) årsskrift. Den fick namnet ”Mittens Rike” för att tydliggöra att Nyckelviksskolan handlar om en plats där många olika kunskaper och verksamheter ska mötas och där människan ska kunna utveckla hela sin potential, inte bara en sida av den. I skriften redogörs utförligt för de tänkta kursernas innehåll, de olika byggnaderna och deras placering och innehåll. Här finns också en planläggning i tre etapper med ekonomiska beräkningar för finansieringsbehoven.

Hertha Olivet
En annan person som deltog aktivt i debatten om skolan och pedagogiken var konstnären Hertha Olivet. Hon hade kommit till Sverige från Tyskland 1935 och var nu verksam som teckningslärarkonsulent på Lidingö. I den pedagogiska fackpressen skrev hon flera artiklar där hon argumenterade för vikten av bild- och formlektioner. Liksom Malmsten såg Olivet hur de skapande ämnena i skolan bidrog till utvecklingen av hela människor och att teckningsundervisningen också gynnande barnens utveckling i de mer teoretiska ämnena.

I väntan på att finansieringen skulle lösas för den planerade Nyckelviksskolan bedrev Carl Malmsten i början av 50-talet sommarkurser i Viggbyholmsskolan norr om Stockholm. Bland lärarna fanns Hertha Olivet som hade träffat Malmsten i början av 40-talet och funnit att de bägge brann för en förändring av undervisningen i de svenska skolorna. Tillsammans blev de ett starkt team.(Källa: Nyckelviksskolans hemsida)

När förverkligandet av byggnationerna i Stora Nyckelviken inte kom igång bl.a. på grund av bristande finansiering, tog Hertha Olivet initiativet till att starta längre och sammanhängande ”vinterkurser” Det blev en omstart 1955 på Nyckelviksskolan som kom att behålla sitt namn från det ursprungliga stora Nackaprojektet. Till ordförande i den stiftelse som blivit huvudman för verksamheten under Hertha Olivets ledning valdes 1961 LO-ekonomen Clas-Erik Odhner, tidigare elev vid Carl Malmstens första skolprojekt, Olofskolan. Han hade stor kännedom om de båda pedagogiska eldsjälarna och beskrev på ett humoristiskt sätt deras lite olika syn på pedagogikens roll: ”…Olivet ville utforma sin pedagogik så att den passade samtidens och framtidens samhälle, medan Malmsten önskade omforma samhället så att det passade hans pedagogik”.

Efter att ha övergett de storstilade skolplanerna på Stora Nyckelviken inriktade Carl Malmsten sitt intresse mot Öland och Vickleby där han efter en lyckad experimentkurs på en typisk bygård bestämde han sig för att förverkliga sina planer i mindre skala. Om detta skriver han i januari 1958 i ett brev till sin elev Carl-Göran Alneng. ”Denna erfarenhet i förening med den tjusiga gården och byn, Ölands härliga natur och befolkningens stora vänlighet gjorde att jag blev övertygad om att Nyckelviksskolan skulle bli till där”. Han föreföll helt ovetande om den framgångsrika fortsättningen av kursverksamheten som Hertha Olivet bedrev på Lidingö. Då han informerats om detta valde han namnet Capellagården för sin verksamhet och köpte gården som idag sjuder av verksamhet (länk)

Carl Malmsten ”höjde Hertha Olivet till skyarna, inte minst uppskattade han hennes kunskaper om barn. Han ansåg sig ha haft tur som träffat på henne.” (citat av Agnes Nobel ur ”Hertha Olivet – en nyckelperson” utgiven av Nyckelviksskolans förlag)

Läs mer om Nyckelvisskolans framgångsrika verksamhet idag på webben. 

Stipendium Stiftelsen Carl & Siv Malmstens Minne

Läs mer

Bild hämtad från www.nyckelviksskolan.se

Bild hämtad från www.nyckelviksskolan.se

Bild hämtad från www.nyckelviksskolan.se