Konsten att skapa möbler som inte bara är funktionella utan som också berikar användaren.

Tidigt bemästrade Carl Malmsten konsten att ge sina möbler avsedda uttrycksformer. Möblerna skiljer sig från varandra i sitt uttryck, vissa är märkligt obundna i tiden, andra uttrycker tydlig inspiration från allmoge- och herrgårdsmiljö med stark känsla för trämaterialets möjligheter – och drag av samtidens formideal.

Carl Malmsten skapade sina möbler med beställaren eller användaren i åtanke. Han lät sig inspireras av platser och personer, med en vision om att formen skulle vara en tydlig budbärare av funktionen, sammanhanget och den miljö möbeln skulle berika. Han hade ett mästerligt behärskat linjespel och proportionssinne.

30-talets avskalade formideal betraktade han med stor skepsis, personligen prydde han gärna sina praktmöbler och inredningsprojekt med illustrerande dekorationer i intarsia och skuren relief. Han kämpade för sina ideal och med tiden verkade det som om hans form integrerades i den nya epoken och hans talang helt kom till sin rätt. Det märks framförallt i hur intarsian i praktskåpen fick stramare mönster och trämaterialet i sig (mest björk och furu) fick en återhållande påverkan på formen.

Bland möblerna märks den så kallade Stadshusstolen som fick sin form för ”att härbergera en vid det jordiska, fast förankrad person, en beslutsfattare”. Benen på stolen sväller ut vid golvet och tydliggör formspråkets budskap och dess karmar är öppet välkomnande. Formen är totalt tidlös, lika modern än idag. Karmstolen ”Talavid” känns på sätt och vis som Stadshusstolens motsats. På lätta fjädrande ben låter den sig flyttas omkring men står ändå stadigt och harmoniskt mot golvet. Stolens hållning med böjda, motstående benformer förmedlar intryck av trygg balans. Karmarnas raka undersida framhäver det övriga linjespelet.

Carl Malmsten ställde höga krav på sig själv och därmed också på de snickeriverkstäder som skulle producera hans möbler. Med tiden blev det svårt att hitta verkstäder som höll tillräcklig standard och då bestämde han sig för att välja ut ett fåtal med hög klass och knyta dessa till sig. Så blev det. År 1955 skapades Nyckelbrödernas förbund eller Nyckelverkstäderna. Sjuttiotalet av Carl Malmstens möbeltyper kom därmed att tillverkas på 15-talet olika möbelfabriker, de flesta små. Samtliga utvecklade ur god hantverkstradition. Produktionen var av stor betydelse både för tillverkare och konsumenter men även i högsta grad för Carl Malmsten själv. Möbelmästaren blev en betydelsefull länk mellan hantverk och industri som genom sin intelligens och konstnärlighet kunde överföra sina formtankar till industrins rationella serieproduktion, givetvis med öga för att detaljerna fortfarande förblev opåverkade.

Vill du veta mera om Carl Malmstens möbler, läs gärna boken ”Carl Malmsten, känd och okänd” och ”Carl Malmsten formgivare och pedagog”.
Fler litteraturtips.
Läs mer om stolen Lilla Åland.

 

 

 

 

Ritning till ståndur i rådhuskorridor Stockholms Stadshus.

Häggbom, komponerad av Carl Malmsten 1943. Bild Malmstenbutiken

Soffbord komponerat av Carl Malmsten på 1930-talet. Bild Jackson Design

Pinnstol Lilla Åland

Pinnstol Lilla Åland. Komponerad 1942. Årets Carl Malmsten-möbel 2011. Tillverkas av Stolab i Smålandsstenar.

Läs mer om stolen Lilla Åland.

Trädgårdsmöbel på Capellagården. Bild Prins Eugens Waldemarsudde, Lars Engelhardt

Karmstol Jonas Love, komponerad av Carl Malmsten 1938. Bild Prins Eugens Waldemarsudde, Lars Engelhardt