Den från överklassen urspårade snickarlärlingen som förändrade hela designvärlden med sin syn på hur möbler ska utformas.

28 år gammal vann Carl Malmsten en tävling om möbler till Stockholms nya stadshus. Det blev hans stora genombrott. Folk fick upp ögonen för hans design och han blev snart en eftertraktad möbelformgivare som fick flera prestigefyllda uppdrag. I början av karriären inriktade han sig på exklusiva produktioner av dyrbara träslag men med tiden kom han att arbeta med allt från ”slott till koja”. I CM-arkivet finns alltifrån presentmöbler med välkomponerad intarsia till enkla furupallar. Sammanlagt efterlämnade Carl Malmsten drygt tjugotusen skisser, detaljritningar och förlagor som idag utgör ett unikt kulturarv.

Möblerna döptes ofta efter beställare, orter, kulturpersonligheter eller stämningar och känslor som Carl Malmsten förknippade dem med. På hans möbelritningar finns ofta små noteringar, som t.ex att ”denna konstruktion torde hålla över 100 år”.

Carl Malmsten beskrev sig själv som ”en från överklassen urspårad snickarlärling”. Han växte upp i en högborgerlig miljö på Blasieholmen och somrarna tillbringade han på sin morfars gård i Bergshamra, Solna. Morfadern var den välbärgade och välkända krögaren Régis Cadier som ägde och drev Grand Hotel i Stockholm, och som hade sina grönsaksodlingar vid Bergshamragården. Där trivdes ynglingen förträffligt och senare i livet skulle han slå ner sina bopålar där, tillsammans med sin hustru Siv. Carl var mogen för sin ålder, begåvad och insiktsfull. Genom att alltid gå sin egen väg bröt han många av dåtidens konventioner och skapade nya. Han ville skapa möbler som inte enbart var praktiska utan även framkallade trivsel och harmoni. I sitt hantverk var han mycket ödmjuk inför de material han använde med fokus på detaljer som hur träets fiberriktning och struktur kunde förfinas och bevaras.

De praktiska erfarenheterna fick Carl Malmsten från praktik i snickeriverkstäder och uppmätningar av möbler på Nordiska Muséet och på Skansen. Han samarbetade med många samtida, både jämnåriga och äldre, arkitekter med uppmärksammade uppdrag som Stockholms Stadshus, Stockholms Konserthus, Tändstickspalatset och Ulriksdals Slott. I närmsta kretsen fanns Ragnar Östberg, Ivar Tengbom, Ferdinand Boberg men också konstnärer som Ivar Johnsson, Alf Munthe, Elsa Gullberg, Simon Gate och Märta Måås-Fjetterström.

Carl Malmsten och Märta Måås-Fjetterström fann gemensamt en harmoni mellan möbler och textilier. De lade mycket tid på att hitta kompositioner som passade för olika individers behov. Som Carl själv uttryckte det i egna publikationen Bo i ro, rörande hans tankar inför att skapa en stol: ”Chef och sekreterare, diva och bondtös, gracil ungmö och frodig matrona, klubbgubbe och idrottsman, högläsande farmor och sömmande ungmor, middagslurande fader och läxpluggande påg vill alla sitta olika och var för sig annorlunda när de arbetar, skriver, läser, äter, pratar och vilar”.

Stipendium Stiftelsen Siv & Carl Malmstens Minne

Läs mer
Stadshusstolen, Carl Malmsten 1916

Stadshusstolen. Komponerad av Carl Malmsten 1916.

Bild: Lars Gustafsson.

Detalj av sammanträdesbord för Samfundet De Nio. Bild Anneli Larsson för boken Carl Malmsten känd och okänd, Jure förlag