Carl Malmsten

Alla kanter brytas grundligt, skrev Carl Malmsten ofta på sina ritningar. Det var naturen som var han stora inspirationskälla och i naturen förekommer knappast några skarpa kanter eller hörn.

Varken ljuset, ögat eller personen tycker heller om att törna emot skarpa hörn, förklarade han. Därför skulle att kanter rundas så att de blev vänligare att ta i och att se på.

Carl Malmsten (1888–1972) är inte bara en av Sveriges mest kända möbelformgivare. Han var också en av förra seklets stora kulturpersonligheter med stark påverkan på hemmiljö, offentlig miljö och den samtida samhällsdebatten.

Tändstickspalatset

Karriären inleds 1915. När tävlingen om enklare möbler till Stockholms nyligen påbörjade jättebygge, Stadshuset, avgjordes såg den förvånade juryn att man delat ut både första och andra pris till en dittills okänd möbelskapare. Inredningen av Rådssalen och arbetsrummen i Stadshuset blev Carl Malmstens stora genombrott och möblerna används ännu i dag av kommunfullmäktige. Men den vackra skrivstol som Malmsten vann tävlingen med fann märkligt nog aldrig sin plats i huset.

På 1920-talet blir Carl Malmsten landets mest anlitade inredare och möbelskapare. Prestigeuppdragen duggar tätt. Stockholmarnas bröllopsgåva till kronprins Gustav Adolf och Lady Louise Mountbatten blir ett trivsamt familjerum på Ulriksdals slott. Arkitekten Ivar Tengbom engagerar honom för Konserthuset, Ivar Kreugers Tändstickspalats och Svenska institutet i Rom. Waldorf Astoria i New York ringer och vill att Carl Malmsten ska inreda och skapa möbler för gästrum, salonger och matsalar. Banker, försäkringsbolag, riksdag – så snart ett lyxigare styrelserum ska inredas är det Malmsten som kommer på tal.

I samband med Stockholmsutställningen 1930 tar han strid mot funktionalismens sterila avarter. Själv beskylls Malmsten för att vara en ensidig hantverkets apostel och för att förbise tidens stora produktionsfaktor: industrin. Det ska dröja till efter kriget innan Malmsten förenar hantverk och industri i sin gärning. Dittills hade möblerna tillverkats vid den skola han startat 1930 (se nedan) och av ett antal snickerier som passade den hantverksmässiga produktionen. Nu etablerades kontakt med hjälp av en grupp kvalitetsinriktade småindustrier, de så kallade nyckelverkstäderna.

Genombrottet sker i samband med en utställning på Röhsska museet i Göteborg 1956. Här visar han för första gången möbler som han ritat för serieproduktion och som snart finner sin väg in i det svenska folkhemmet.

Några av de ursprungliga nyckelverkstäderna producerar fortfarande Malmstens klassiker. Som Stolab i Smålandsstenar där Lilla Åland och Vardags blir till. Och O H Sjögren i Tranås där stoppade fåtöljer som Rundrygg, Farmor, Hemmakväll och Samsas växer fram. Precis som Josef Frank och Svenskt tenn representerar Carl Malmsten en alldeles egen inredningsstil som lever vidare långt efter att dess upphovsman gått ur tiden.

Han hade en enorm känsla för proportioner och ritade möbler som människor verkligen skulle trivas med – och sitta bra i.

Ulriksdals slott, vardagsrummet.

Om Carl Malmsten är en av förgrundsgestalterna inom svenskt konsthantverk och möbelformgivning så var han i lika hög grad en idog pedagog. Vid tiden för Stockholmsutställningen 1930 öppnar han sin andra verkstad, som också utformas till en skola: Olofsskolan. 1942 grundar Carl Malmsten Verkstadsskolan där eleverna får ”en teknisk konstnärlig utbildning” i möbelhantverk där ”de fysiska och psykiska krafterna i samförstånd utvecklas.”

När Malmsten på 50-talet samarbetar med en rad småindustrier går royaltyintäkterna till Nyckelviksprojektet. Efter att Nyckelviksskolan på Lidingö kommit igång (1955) förs intäkterna över till Capellagården på Öland (1958). I dessa skolor liksom i Malmstensskolan på Lidingö – som i dag kort och gott heter Malmstens och är en del av Linköpings universitet – lever grundtanken kvar om ”hand och tanke i skapande samverkan”.

Capellagården

Carl Malmstens egensinniga och excentriska sidor har många vittnat om. Mellan bostaden i Bergshamra vid Brunnsvikens norra sida tog han sig till kontoret inne i Stockholm till fots, per cykel eller på skidor, allt efter årstiden. Bilåkande låg inte för honom. Han hade också den egenheten att han inte åt på några bestämda tider, utan bara då han kände sig hungrig, vilket kunde vara påfrestande för omgivningen, i synnerhet för dem som tänkt sig att bjuda Carl på middag.

Carl Malmsten var helt enkelt en speciell person med ett hett humör och en generös kärlek beroende på när och var och med vem han umgicks.

Krukmakaren och glasformgivaren Ingegerd Råman har berättat hur hon som elev på Capellagården och blev oense med Malmsten. ”Jag minns hur arg jag blev på honom, men Malmsten ramlade inte omkull för det. Han visste vad han stod för och det var underbart att möta en sådan människa. Och jag lärde mig om enkelhet och tradition, och om materialkvalitet och att saker ska fungera.”

Malmsten på Capellagården

 

Carl Malmsten i årtal

1888
Charley Per Henrik (Carl) Malmsten föds

1910–1912
Lärling hos snickarmästare Pelle Jönsson, Stockholm

1912–1915
Självstudier inom konsthantverk och arkitektur

1916
Första och andra pris i tävling om skrivbord och skrivstol till Stockholms stadshus

1916–1923
Möbler till Stadshuset

1917
Gifter sig med Siv Munthe
Deltar på Hemutställningen på Liljevalchs

1918
Sonen Ulf föds

1919–1922
Egen snickeriverkstad på Arbetargatan i Stockholm

1920
Dottern Kerstin föds

1921
Sonen Egil föds

1922–1925
Kursledare på Nääs slöjdseminarium

1923
Jubileumsutställningen i Göteborg (fem rum för Svenska Möbelfabrikerna)
Inredning av stora vardagsrummet på Ulriksdals slott

1924
Sonen Vidar föds

1925
Deltar på världsutställningen i Paris, får ett Grand Prix

1926
Sonen Torgils föds

1926
Möbler till Grand Hotel, Stockholm
Möbler till Stockholms konserthus

1926–1934
Leder slöjdkurser vid Sigtunaskolan

1928
Utställning på Liljevalchs
Olofskolan grundas

1930
Olofskolans verkstad startar på Humlegårdsgatan
Inredning för Tändsticksbolaget på Västra Trädgårdsgatan i Stockholm
Inredning av tre rum på Stockholmsutställningen
Inredning av den svenska sviten på Waldorf Astoria i New York

1933
Firma Carl Malmsten registreras
Utställning på Röhsska konstslöjdmuseet i Göteborg

1933–1940
Leder slöjdkurser på Åland, i Bruksvallarna och Hedemora

1934
Utställningar på Liljevalchs, i Riga, Reval, Dorpat och Kaunas
Möbler till rådspresidentens rum i Nationernas förbund, Genève

1936
Tilldelas professors namn

1937
Deltar i Svenska paviljongen på Expo 37 i Paris
Möbler till Svenska Handelsbanken
Inredning av m/s Stockholm

1939
Möbler och inredning på världsutställningen i New York Möbler till Svenska institutet i Rom

1940
Utställningen och kontoret flyttar till Strandvägen 5B och Väpnargatan 8
Deltar i Bo bättre på Röhsska museet

1943
Nyttokonstnärer på Nationalmuseum

1944
Egen utställning, Från barkbåt till eget hem, på Nationalmuseum
Carl Malmsten AB bildas

1946
Startar och leder sommarkurser i Viggbyholmsskolan

1947–49
Inredning av Högsta domstolen

1948
Slöjdlärare på Konstfackskolan

1948–50
Möbler till Riksdagshuset

1949
Mittens rike – en sammanfattning av Nyckelviksskolans tillkomst

1950
Verkstaden flyttas till nya Hantverkshuset, Renstiernas gata 12

1955
Nyckelbrödernas förbund bildas
Deltar på H55 i Helsingborg

1956
Nyckelbrödernas utställning Levande svensk tradition på Röhsska museet

1957
Capellagården köps in

1958
70-årsutställning Bo i ro på Strandvägen 5B
Första sommarkursen på Capellagården

1959–60
Inredning av flera rum på Folksam i Stockholm

1964
Deltar i utställningen Svenska stolar på Nationalmuseum

1969
Rot och krona, den sista stora utställningen, på Liljevalchs

1972
Carl Malmsten dör

Affisch för Malmstens sista utställning ”Rot och Krona”